Och så blev det där med sällskap påtagligt.

Jag klarar mig själv, för jag vill vara själv. För att jag trivs själv. För att själv får jag göra mest som jag själv vill.

Jag har ofta sällskap när jag vill. Men fan, idag kom jag på att jag ville ha sällskap. Lite för sent. Kanske. Det blev väldigt ensamt helt plötsligt.

Sällskap, var är du? Var är personen som dyker upp när jag kommer på sådant, alldeles för sent?